• Moa Nilsson

Speyside: Visiting Glenfarclas, The Macallan & Glen Grant with appendicitis

Uppdaterad: 26 sep 2019


Our adventure started in the evening after work when we all got in a car, drove past McDonalds for some food and then continued up north. We had found a cute little cottage on AirBNB close to Benrinnes Distillery and Aberlour. I was already feeling a bit weird but thought it was just some travel sickness and I was so excited to see Speyside, since everyone was always saying such nice things about it, so I was mainly focusing on that.


Vårt äventyr började på kvällen efter jobbet då vi alla hoppade in i bilen, körde förbi McDonalds för lite mat och sedan fortsatte norrut. Vi hade hittat en gullig liten stuga på AirBNB nära Benrinnes Destilleri och Aberlour. Jag kände mig redan lite konstig men tänkte att det var nog bara åksjuka och eftersom jag var så taggad på att få se Speyside, som alla alltid talat så gott om, så fokuserade jag mest på det.



We went up to Speyside in November which is a lovely month to go up north. The cold air makes it even more appealing to enjoy some whisky.


Vi åkte upp till Speyside i November som är en perfekt månad att åka norrut. Den kalla luften gör det ännu mer inbjudande att prova lite whisky.


We started by visiting Glenfarclas Distillery. It's one of the few distilleries that are still family owned and we got shown around by a lady who's father had also been working at the distillery all his life.


Vi började med att besöka Glenfarclas Destilleri. Det är ett av de få destillerier som fortfarande är familjeägt och vi visades runt av en kvinna vars pappa hade jobbat på destilleriet hela sitt liv.



We all recognised the red warehouse doors instantly and got excited!


Vi kände alla direkt igen de röda dörrarna till deras whiskylager och blev väldigt taggade!


I always think it's a lot of fun seeing what the stills look like. Glenfarclas is one of the few distilleries that still have directly fired stills. Most stills nowadays are heated like a kettle and there's only a few that use the traditional method like Glenfarclas. Directly firing a still can tear more on the copper but certain distilleries choose to keep this method since changing it could affect the character of the whisky.


Jag tycker alltid om att se hur pannorna ser ut. Glenfarclas är ett av få destillerier som direkt eldar sina pannor underifrån. De flesta enkelpannor som man kan hitta på destillerier hettas upp som en vattenkokare och det finns bara ett fåtal som använder den traditionella metoden som Glenfarclas gör. Att elda pannorna direkt kan slita mer på kopparkroppen men vissa destillerier vill ändå använda denna metoden eftersom det skulle kunna påverka whiskyns karaktär om man ändrade.



During the tour we got to see all different parts of production, but the absolute highlight of the tour was seeing the warehouses.


Under rundturen fick vi se alla olika delar av produktionen, men den absoluta höjdpunkten var att se ett av deras whiskylager.



This is where I first fell in love with dunnage warehouses, which are chilly stone buildings with an earth floor. The smell and the feeling of being in this cold building surrounded by maturing spirit was truly fantastic.


Det var här som jag blev blixtförälskad i "dunnage"-lager, som är kyliga stenbyggnader med jordgolv. Doften och känslan av att vara i denna kalla byggnad omringad av sprit som lagras var helt fantastisk.



It's a great tour for anyone who wishes to see a proper traditional working distillery and at the end we also got to try their 12yo and 15yo expressions in their beautiful tasting room.


Det är en riktigt bra tur för den som vill se ett riktigt traditionellt destilleri i produktion och på slutet fick vi även prova deras 12åriga och 15åriga whiskys i det vackra provningsrummet.



We then continued our distillery journey by heading to The Macallan. There's been a lot of hype surrounding the distillery since they've rebuilt it recently for incredible amounts of money. The distillery is built in to a hill and almost looks like a space ship. We were gonna have something to eat beforehand but the café was a bit weird and didn't have anything that seemed appealing so I ended up eating half of a quite dry scone. I would probably recommend eating before visiting The Macallan.


Vi fortsatte sedan vår destilleri-resa med att åka till the Macallan. Det har varit mycket uppmärksamhet runt destilleriet nyligen eftersom de byggt om det för hutlösa summor. Destilleriet är nu byggt in i en kulle och ser nästan ut som ett rymdskepp. Vi hade tänkt äta något innan turen men deras café hade en rätt konstig menu och inget kändes särskilt aptitretande så det slutade med att jag åt hälften av en torr scone. Så skulle nog rekommendera att äta innan man kommer till The Macallan.


Just opposite the distillery there's also some lovely highland coos that just ignored us when we tried to say hi.


Precis mittemot destilleriet så betade några fina höglandskor som bara ignorerade oss när vi försökte säga hej.

It was definitely a really good tour - they had good visual aids like lighting up the stills and different parts of production whilst talking about it and also a film about maturation that explained further about oak casks and their importance. Without doubt a good show that will catch your attention. The scale of the distillery is also very impressive.


Det var definitivt en bra rundtur - de hade olika visuella hjälpmedel såsom att pannorna och olika delar av produktionen lyste upp när guiden pratade om dem och även en film om lagring där de informerade mer om ekfat och hur viktiga de är. Utan tvekan ett bra show som fångar ens uppmärksamhet. Destilleriets storlek är också väldigt imponerande.


The thing that I missed was the scents. It almost felt too clean and organised and whilst the tour was a good show, it almost didn't feel like a working distillery, but more like just a model. However it is a great tour for understanding different parts of the production, where what things happen and learning about the casks that they use.


Det jag saknade här var dofterna. Det kändes nästan för rent och organiserad och medans det var en bra show så kändes det inte riktigt som ett destilleri som producerade whisky, utan mer som en modell. Det är dock en riktigt bra rundtur för att förstå sig på olika delar av produktionen, vad som händer vart och deras fokus på de fat som de använder.



They also had a part where you got to nose different aromas to see if you could pick them out which is very fun since it often shows you how difficult it can be.


De hade även en del av turen där man fick lukta på olika aromer och försöka gissa vad de var, vilket är riktigt kul då man ofta upptäcker hur svårt det kan vara.


The tasting at the end was really good as well, since you get to try 4 different whiskys, plus their new make.

Unfortunately the tour doesn't let you have a look at any warehouses, which is quite understandable considering the size of their operations, but they do explain maturation with a film and there's a room with casks behind glass that they let you have a look at by yourself as well.


Provningen på slutet av turen var riktigt bra då man fick prova fyra olika whiskys plus deras råsprit.

Tyvärr så får man inte se några lager under turen, vilket är rätt förståeligt med tanke på storleken av deras produktion, men de förklarar lagring med hjälp av en film och det finns ett rum med fat bakom glas som de låter en kika på på egen hand.

If I'm completely honest I can't really remember what they tasted like and by this point I was starting to feel worse. But I'm a bit tempted to go back and re-do the tour at some point.


Om jag är helt ärlig så kommer jag inte riktigt ihåg hur någon av dem smakade och hade nu börjat må sämre. Men jag är lite sugen på att besöka dem igen någon gång.




Our last stop for the day was Glen Grant. We got here when it started getting dark so we didn't have much time to explore the famous gardens which are supposed to be very beautiful. There's a story about the gardens and the Major Grant where people knew that if the major asked you to come for a walk in the gardens, it actually meant going in ot the gardens and having a dram from the bottle he had hidden there.


Vårt sista stopp för dagen var Glen Grant. Vi anlände när det började mörkna så hade tyvärr inte så mycket tid att upptäcka deras kända trädgård som tydligen ska vara riktigt fin. Det finns en historia om trädgården och Major Grant där det var känt mellan folk att om majoren frågade om man ville följa med på en promenad i trädgården så betydde det i verklighet att man skulle gå dit och dricka whisky ur en flaska som hade hade gömt där.

Even though we didn't see the gardens, we could tell it was a pretty distillery.


Även om vi inte såg trädgården så kunde vi se att det var ett riktigt fint destilleri.


It was just us there, which is one of the major benefits of going up in fall when it's a bit more quiet. I would however recommend booking your tours just to make sure you get a space and that they are open.


Det var bara vi där. Det är en av fördelarna med att åka på hösten när det är lite lugnare. Jag skulle dock rekommendera att boka de turer du vill gå på för att se till att man har en plats och att destilleriet är öppet.


Since our tour guide found out we had been to two other distilleries that same day, she said she would only tell us about differences and not go through the entire production process again. I love doing distillery tours but production is basically the same at every single malt distillery so you reach a point where you've heard about malting, milling and mashing so many times you could recite it in your sleep, so it was very much appreciated and interesting to only focus on what makes Glen Grant what it is.


Eftersom vår guide fick reda på att vi redan varit på två andra destillerier samma dag så sa hon att hon skulle berättade om skillnaderna och inte gå igenom hela produktionsprocessen igen. Jag gillar verkligen att besöka destillerier men produktion är i princip densamma på varje single malt destilleri, så man når en punkt där man hört så pass mycket om mältning, malning och mäskning att man kan gå igenom det i sömnen, så det var väldigt uppskattat och intressant att fokusera på vad som gör Glen Grant till det det är.


Glen Grant is owned by Campari and is the bestselling single malt in Italy. They are known for a very fruity Speyside-style whisky which we definitely got to experience during the tasting at the end of the tour.


Glen Grant ägs av Campari och är den bästsäljande single malten i Italien. De är kända för att producera en väldigt fruktig Speyside-stilistisk whisky, vilket vi fick uppleva under provningen i slutet av turen.

We got to try a few different expressions of Glen Grant and we actually also drove in to a nearby whisky bar which had the Glen Grant 18yo that some people in our group wanted to try since it had gotten such good reviews it had gotten recently. They were all very fruity, so if that's something you like then Glen Grant is a good whisky for you!


Vi fick prova flera olika Glen Grants och vi körde också även till till en närliggande whiskybar som hade Glen Grant 18åriga som vissa personer i vår grupp väldigt gärna ville prova på grund av de fina recensioner den fått nyligen. De var alla väldigt fruktiga så om det är något man gillar så är Glen Grant en bra whisky för dig!



I also picked up some whisky honey from the shop as a souvenir, which currently is my favourite honey. Really yummy!


Jag köpte även deras whiskyhonung från butiken som en souvenir och det är för tillfället min favorithonung. Riktigt god!



And then it got dramatic. During the night I started feeling really really awful, I'm usually quite good at just ignoring pain and waiting until it passes but this time it was different. Eventually we called NHS and I spoke to them whilst laying on the floor and I then got driven to the closest hospital which was in Elgin - Dr Grays. I can't say I remember much, but I was very happy that they could see me in about 1-2hours and they got me some morphine for the pain. Unfortunately this meant that we couldn't go to Strathisla and Aberlour which we had planned for the following day, but instead we just drove back. Of course the car broke down slightly so the journey back took twice as long. I'm very happy my friends were so understanding and helpful throughout it all. When we got back I had to go to the hospital once more and ended up staying for a week.


Let's just say I will never forget my first time in Speyside.


Och sedan blev det rätt dramatiskt. Under natten så började jag må riktigt riktigt dåligt. Jag är oftast rätt bra på att bara ignorera smärta och vänta tills det går över men den här gången var det annorlunda. Till slut fick vi ringa NHS och jag fick prata med dem medans jag låg på golvet och blev sedan inkörd till närmsta sjukhuset som låg i Elgin - Dr Grays. Jag kommer inte ihåg så värst mycket men var väldigt glad att de kunde låta mig komma in inom 1-2timmar och de gav mig morfin mot smärtan. Tyvärr så betydde detta att vi inte kunde besöka Strathisla och Aberlour som vi hade tänkt åka till dagen efter utan fick istället ta oss tillbaka hem. Såklart gick även bilen lite sönder på vägen och resan tog dubbelt så lång tid. Jag är så glad att mitt resesällskap var så förstående och hjälpsamma igenom allt. När vi var hemma igen fick jag åka till sjukhuset igen och denna gång stanna i en vecka.


Låt oss bara säga att jag aldrig kommer glömma min första resa till Speyside.



xx

Moa

57 visningar

© by Moa Katarina Nilsson. All rights reserved.